I mikrogravitation beter sig en ljuslåga på ett helt oväntat sätt på grund av frånvaron av ett uppströmsdrag. Under dessa förhållanden attraheras syre till lågan av en helt annan mekanism, vilket öppnar nya horisonter i studiet av förbränning. Det första experimentet av detta slag genomfördes 1997, ombord på rymdfärjan Columbia. Kallas "Structure of Low Lewis Number Flame Bubbles" (SOFBALL), experimentet involverade användningen av en förseglad kammare där lågor, under mikrogravitationsförhållanden, kan brinna under lång tid.
Ny forskning har potential att ge betydande praktiska insikter, särskilt inom teknikområdet. I decennier har ingenjörer varit intresserade av att bygga förbränningsmotorer som körs på en mager blandning av bränsle och syre, som teoretiskt sett skulle producera något som liknar en bubbla av lågor i rymden. "Om vi kunde bränna en magrare bränsleblandning i motorer skulle vi uppnå högre bränsleeffektivitet och mindre föroreningsbildning", han förklarar Paul Ronney, en förbränningsforskare vid University of Southern California som tänkte ut och hjälpte till att designa rymdfärjans flammexperiment.
Samtidigt är temperaturens betydelse i förbränningsprocessen avgörande eftersom hastigheten för de kemiska reaktionerna är extremt känsliga för temperaturvariationer. Bara 10 procents temperaturökning kan fördubbla förbränningshastigheten och samtidigt öka hastigheten för bildandet av vissa föroreningar tretton gånger, särskilt kväveoxiderna som bidrar till att vår himmel blir svart.
Studiet av brand i mikrogravitation utökar alltså inte bara vår kunskap om förbränning under extrema förhållanden, utan ger också innovativa perspektiv för utvecklingen av framtida teknologier. Genom att förstå de exakta mekanismerna som styr förbränning i frånvaro av gravitation hoppas forskarna kunna designa effektivare och mindre förorenande framdrivningssystem och motorer, vilket markerar ett viktigt steg mot en hållbar framtid.
