Nyligen bevittnade det vetenskapliga samfundet en anmärkningsvärd upptäckt: mikrokvasarer, som liknar vampyrsvarta hål i sci-fi-berättelser, kan vara ansvariga för att generera de mystiska högenergetiska kosmiska strålarna som bombarderar jorden. Denna hypotes kommer att ge nya svar inom området astronomi och partikelfysik.
Mikrokvasarer, så namngivna på grund av deras likhet med supermassiva kvasarer, är svarta hål av stjärnmassa som matas genom att skära av material från deras följeslagare superjättestjärnor. Detta material omdirigeras sedan mot det svarta hålets poler och kastas ut i rymden som relativistiska jetstrålar med hög hastighet. Fenomenet är inte bara fascinerande, utan också avgörande för att förstå kosmiska strålar, som först upptäcktes 1912, med energier som kan nå upp till 10²⁰ elektronvolt (eV) – mycket högre än de som genereras av Large Hadron Collider.
Forskarna undersökte detta samband med hjälp av High Energy Stereoscopic System (HESS), med fokus på SS 433, den mest kraftfulla mikroquasaren i Vintergatan. Observationerna visade att de högenergiska gammastrålarna härstammar från mikrokvasarens strålar när de interagerar med den omgivande materien och genererar chockfronter som accelererar partiklarna.
"Vampyrens" svarta hål som kan avslöja ett OTROLIGT mysterium för forskare
Valentí Bosch-Ramon, docent vid universitetet i Barcelona, påpekar att denna accelerationsmekanism liknar den för supernovarester, men med potential att generera ännu högre energier. Denna upptäckt, publicerad i tidskriften Science, öppnar nya perspektiv på källan till kosmiska strålar.
SS 433, den första mikrokvasaren som upptäcktes 1975 och inkluderades i en katalog över himlakroppar 1977, nämndes också av Arthur C. Clarke som ett av "världens sju underverk". Det ligger i hjärtat av supernovavraket W50, som ligger cirka 18.000 XNUMX ljusår från jorden och har smeknamnet Manatee Nebula.
Studier av SS 433 har avslöjat att den består av ett svart hål med en massa som är 10-15 gånger solens massa och en vit superjättestjärna som kretsar runt varandra var 13:e jorddag. Från denna gravitationsinteraktion extraheras material och omdirigeras till jetstrålar, som snurrar i ett spiralmönster och formar W50-nebulosan.
Intressant nog förlorar SS 433:s jetstrålar, observerbara i radiovågor, sin energi och blir osynliga, bara för att återuppstå i högenergiröntgenstrålar på stora avstånd från källan. Detta särdrag antyder att partiklarna återaccelereras till högre energier och hastigheter. Genom att studera dessa gammastrålar drog forskargruppen slutsatsen att höghastighetselektroner, accelererade av chocken, omvandlar infraröda ljuspartiklar till gammastrålar.
Denna upptäckt gör inte bara det ta kastar ljus över mysteriet med kosmiska strålar, men öppnar också nya horisonter i studiet av vårt universum, och visar återigen komplexiteten och den kosmiska skönheten.
